Ordlista 

     Republiken Jämtland

          Gamla foton

        Bilar från förr

                 Klicka på kartan   

Länsstyrelsen skriver i en ny rapport att det finns en risk att Indalsälven hittar en ny fåra vid Krångede och att Vildhussens katastrof från 1796 kan upprepas.

Våren 2014 provborrade länsstyrelsen i Tjärnboviken i Gesunden, för att undersöka hur botten ser ut. Förhoppningen var att det skulle ligga en bergklack inne viken, som skulle hindra att allt för mycket vatten kunde ta sig vidare genom Tjärnviksdalen. Men istället visade borrningarna att det är 15 meter ner till fastare material och ännu mer ner till berg.

- Det finns inget som skulle hejda en översvämning, ner till 15 meters djup. Det handlar om väldigt stora vattenmassor, säger Björn Olofsson, naturolyckssamordnare på länsstyrelsen.

Kraftverksdammar kan brista
I en rapport som blev klar i december så sammanfattar länsstyrelsen läget med att "Det finns en risk att Indalsälven bryter igenom Tjärnviksdalen och tömmer sjön Gesunden. Troliga konsekvenser blir bland annat att Krångede kraftverk med inlopp blir torrlagt, Krångede gamla deponi blir översvämmad och dessutom skulle ett antal kraftverksdammar haverera, kanske alla, ned till kusten."

Före förra istiden rann Indalsälven genom Tjärnviksdalen och där är materialet lös sand och bottensediment. Krångedeborna hade faktiskt planer innan katastrofen med Ragundasjöns tömning att gräva en kanal genom Tjärnviksdalen, berättar lokalhistorikern och Gevågsbon Jan Lindström.

- Krångedeforsarna var 22 meter höga, så timret knäcktes. Man upptäckte att det fanns en vik och en liten bäck som hade förbindelser med några tjärnar och sedan Indalsälven, men de tordes nog inte göra något efter katastrofen då Ragundasjön tömdes, säger han.

Skogsavverkning stoppades
På länsstyrelsen kommer man nu att träffa SGI, Statens geotekniska institut, och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Man vill undersöka risken för erosion i Tjärnviksdalen mer noggrannt. Framöver kan det också handla om att bygga en skyddsvall i Tjärnboviken.

För att förhindra erosion har Skogsstyrelsen redan stoppat en avverkning i dalen och länsstyrelsen vill inte att de två grustäkter som finns i området används.
 

                     Smhi
                    
      

Väderstationen är en de femton som finns i östra jämtland. Erik-Jonas Lindberg Från Bölestrand var föreståndare för stationen först tills Stina Johansson "Jannesstina" tog över 1966. Hon skötte stationen ensam med 2 pass ledig över natten, ingen ledig helg och ingen semester. Hon fick senare hjälp av Erling Karlsson.

1979 tog Carina och Christer Stenmark över med hjälp av Erling Karlsson. Ingrid Almgren hjälpte sedan att passa stationen sedan Erling Karlsson slutat. 1995 byggdes automatstationen i Döviken och den finns på Lennart Sahlins fastighet. Det sägs att Krångedes station har haft varmaste och kallaste noteringarna i Jämtland. Stationen klarar av att läsa av temperatur, luftfuktighet, lufttryck, nederbörd sommar som vinter molntäthet och vind.


           Instrument

Lufttemperaturen mäts med kvicksilvertermometrar vid bemannade och med motståndstermometrar vid obemannade stationer. De skyddas mot solstrålning och regn av vitmålade strålningsskydd, vid bemannade stationer i form av relativt stora spjälburar av trä (termometerburar), vid automatiska stationer oftast av betydligt mindre strålningsskydd av plast eller metall. Tidigare användes huvar som strålningsskydd, men de byttes successivt ut mot termometerburar under 1900-talets första hälft.

Termometrarna är placerade ca 1.5 m över markytan och som regel minst lika långt från omgivande föremål som dessa är höga. Ännu ett stycke in på 1900-talet förekom dock att termometern placerades på en nordvägg, antingen i en mindre bur eller en huv, men även placeringar helt utan strålningsskydd förekom. I vissa fall placerades också termometern på betydligt högre höjd än den föreskrivna. I dag förekommer placeringar på hög höjd endast vid kassunfyrar.

I Sverige beräknas dygnsmedeltemperaturen som ett vägt medelvärde av temperaturen kl 07, 13 och 19 svensk normaltid samt maximi- och minimitemperaturen. Vikterna finns tabellerade i SMHI:s årsbok del 2.2 Meteorologiska Iakttagelser, 1965, sid VII.

Vid stationer som saknar 13-observation används ett med hjälp av 07- och 19-temperaturerna samt maximitemperaturen interpolerat värde på 13-temperaturen vid beräkning av dygnsmedeltemperaturen. Undersökningar har visat att den beräknade dygnsmedeltemperaturen stämmer något bättre överens med den sanna medeltemperaturen för kl. 00 - 24 än för kl. 19 - 19.

Månadsmedeltemperaturen beräknas som medelvärdet av dygnsmedeltemperaturerna under månaden och årsmedeltemperaturen som medelvärdet av månadsmedeltemperaturerna under året utan hänsyn till månadernas längd.

             Flygfoton

                Bion

  April- Gräsmånad
Inträffar varm och torr väderlek under första och andra tredjedelen av denna månad, kan man nästan säkert vänta kallt och regnigt väder under den sista tredjedelen.
Om april blåser i sitt horn, så fås en god skörd av korn.
Mars torr, april våt, och maj kan fylla bondens lador all, men april torr och ren är bonden till stort men.
April varm, maj sval, juni våt är något att glädjas åt.
En torr april är ej vad bonden vill, men aprilregn ger frukterna hägn.
Aprilsnö är så gott som fåragö. På en våt april följer en torr juni. Klart månsken i april skadar fruktblommorna.
Om tordyveln i den första vårtiden har löss framme under hakan, då är denna tid den bästa att bruka jorden.
Ligger grodrommen om våren i djupt vatten, följer en torr och varm sommar, men ligger den vid stranden eller annars på grunt vatten, är en våt sommar att förvänta.

     Planta Jemtlandica

Fångstgropar för fångst av älg och vildren är mycket vanliga fornlämningar i våra skogsmarker och berörs därför ofta av skogsbruksåtgärder. I Sverige finns omkring 40 000 registrerade fångstgropar, varav 14 500 i Jämtland. De verkliga antalen är säkert mycket högre. De äldsta daterade fångstgroparna är från stenåldern. Fångstmetoden förbjöds i lag 1864. Fångstgropar kan ligga ensamma eller glest spridda inom ett område. Men ofta är de anlagda i långa rader och bildar system som kan vara flera hundra meter eller kilometer långa. Systemen har spärrat av viktiga viltstråk. När groparna var i användning fanns det någon form av stängsling mellan groparna. Groparna var täckta med ris så att djuren inte skulle upptäcka dem. Idag ser vi fångstgroparna som runda eller ovala gropar i marken, 0,5 – 2 meter djupa. Den uppskottade jorden ligger som en vall runt gropens kant. Det finns även gropar som var avsedda för vargfångst. Varggropar påträffas vanligen i skogskanter nära bebyggelse. Groparna är i regel runda, 5 – 10 meter i diameter. Finns 3 stycken vid Lindholmstorpet.

            Byarna
I slutet av 1920-talet bodde endast ett 70-tal personer i Krångede-Döviken-området. Kraftverksbygget åren 1931 - 1936 skapade en kraftig tillväxt av orten. Under utbyggnadstiden levde omkring 1 000 personer i Krångede. Med ett slag fick Krångede nästan stadskaraktär. Vattenrallarna kom med monteringsfärdiga hus. Krångede blev en liten tätort och kallades i folkmun för "Trångbo". Nästan alla samhällsfunktioner kom på plats, inklusive en polisstation med arrestlokal. Två matserveringar och fyra livsmedelsaffärer etablerades. Den tiden har beskrivits som en tid med Klondikestämning.

Öster om Trångbo (ca 1,5km) fanns det 4 livsmedelsaffärer: Jönssons, Olssons, Kooperativa och Handelsbolaget Dvs totalt 8 livsmedelsaffärer --om nu 4 är korrekt för Trångbo. Vi hade också ett tegelbruk på Sahlins fastighet.

Där fanns också posten (Almströms) plus ett bageri (Fagerströms)och en Modeaffär (Thyra Gisslén). Skolan måste också utvidgas. I den gamla skolan på backen vid Stigstorp gick klasserna 5-6. Hos Almströms (Posten) var det skola i två hus --bryggstugan(klass 1&2)--där även Handelsbolaget var inhyst och i ladugårdsbygnaden (klass 3-4).
På några få år förändrades byarna Krångede och Döviken från lugna jordbruksbyar till ett område med mycket livlig verksamhet och med problem. Det var också under en depresionsperiod, så en massa lösdrivare och folk som saknade arbete kom hit. Det byggdes Folkets Hus (1932) och en dansbana. Varje sommar kom det tivoli och cirkus till området och dessa höll vanligtvis till hos Ehingers --nu Karl-Erik Dahlgrens fastighet.
 

           Pilgrimsleden

        Olav den Helige

          


Den norska vikingahövdingen Olov Haraldsson lät kristna sig år 1013 vid en vikingafärd till England och Normandie och detta är upprinnelsen till den stora Pilgrimsepoken i Norden. På grund av sin kristna tro tvingades Olov fly ifrån Norge och hamnar så i Nougorod i Ryssland, där han planerar en strid med de hedniska kungarna i Norge för att med våld återta makten i Norge och därmed också kristna landet och hela norden.

Olov Haraldsson väpnar en här i Sverige och i Juli år 1030 står striden i Stiklestad, varvid Olov såras så svårt att han nästan omedelbart avlider.

Det har visat sig, både före och under striden, att Olov besitter sådan förmåga och kraft som ansågs Gudomligt och detta leder till att omedelbart efter hans död förklarar Prosten i Stiklestad Olov som helig och sedermera så blir även Olov helgonförklarad av påven i Rom. Ryktet om Den Helige Olov spred sig snabbt över Norden och människor från när och fjärran börjar nu vallfärda till Den Helige Olovs grav för att där få helgelse till kropp och själ. Den Helige Olov begravdes i Trondheim där man så småningom byggde upp Nidarosdomen över hans grav.

För att ta sig till Nidaros färdades pilgrimerna: till fots, på hästrygg eller sjövägen. Detta medförde att de gångstigar som fanns genom bygderna i Norge och i Sverige blev ännu mera använda. Stigar blev vägar och leder som nu fick et bestämt mål, vilket nu blev Nidaros och Den Helige Olovs grav. Det skapades på så sätt ett helt nätverk av pilgrimer tvärs över Sverige i Götaland, Svealand och Södra Norrland och alla leder förenades efterhand som de närmade sig Trondheim.

En av dessa större leder "huvudleder" gick längs Indalsälvens dalgång från Indal och fram till Själastugan i nuvarande Stugun. Vid Själastugan lämnade i alla fall huvudleden Indalsälvens dalgång och gick söderut via Sundsjö till Pilgrimstad och anslöt med leden som kom från Selånger efter Ljungans dalgång, där en led gick över Hackås och en led över Frösön.

Pilgrimsvandringarna nådde sin höjdpunkt mellan åren 1250 och 1350 och upphörde helt i samband med Reformationen i mitten av 1500 -talet. Detta var en lång tid, i nära 500 år, som lederna i våra bygder nyttjades av pilgrimer och övriga vägfarande. Sedan dess har lederna fått mindre och mindre betydelse som samfärdsleder för att fram till våra dagar till största utsträckning försvinna och nästan helt falla i glömska.

Under 1990-talet har pilgrimslederna över hela Sverige och Norge, av olika anledningar, åter fått uppmärksamhet och långa sträckor har restaurerats för att nutidens människor skall ha möjlighet att färdas som pilgrim till Den Helige Olovs grav i Trondheim.

Du är nu välkommen att gå denna del av Indalsleden som leder över Stadsberget och känna pilgrimsatmosfären på dessa anrika marker.
                         

  Stadsbergsvandringen
 Delen Krångede-Stordalen, en sträcka på 4 kilometer har upprustats av Krångede-Dövikens Byförening. Vi har även byggt ett torn på den högsta punkten, varifrån men har en fantastisk utsikt över Indalsälvens dalgång!
Känn vördnad när Du går på samma stig som våra förfäder  
Denna stig tar dig upp på Stadsbergets topp och du får en underbart vacker utsikt över dalen. Stigen upp kan vara brant men på de svåraste ställena finns trappor som gör din vandring till en njutning. Du börjar din vandring på Krångede camping, följer sjöstranden tills du viker av in på stigen som tar dig uppåt. På toppen finner du en grillplats och en timmerstuga med 4 bäddar och en kamin. Vill du sova över bokar du stugan på Krångede museum tel 0696-202 80. Stigen är markerad med snitslar i plast och därför lätt att följa. Vill du gå en kort runda går du ner samma väg som du kom upp men går du en runda blir turen lite längre, ca 5km. Vad du än väljer att göra tar stigen dig tillbaka till Krångedes naturcamping, där du började din dag.

---

    

---

            

 

---

---

 

---

 

---

---

 

---

 

                  Vanguard

                        

---

 Folkets Hus

Folkets hus byggdes genom en hel del frivilligt arbete. Ledaren för den tekniska delen av byggnaden var J. Edvin Johansson. Han hade en hel del nya ideer för hur vissa saker skulle utföras. En av dessa var uppvärmningen. För detta ändamål skulle en stor kamin byggas in i ett litet rum under själva byggnaden. Kaminen och dess rum var lokaliserade i utrymmet mitt under köket så att samma skorsten eller fundament för densamma (köket och värmekaminen) kunde användas. Från det lilla rummet med kaminen skulle den uppvärmda luften ledas genom relativt stora kanaler (trummor) upp till den stora salen i byggnaden. Här distribuerades sedan värmen (den uppvärmda luften) ut genom längs väggarna placerade trummor (kanaler) ur vilka den varma luften skulle flöda in i lokalen. Problemet med det tilltänkta systemet var att ingen tänkt på att det måste finnas en returkanal från den stora salen ner till rummet där kaminen var placerad. Man eldade och eldade men ingen värme kom in i salen. Hade en returledning för luften från lokalen satts in borde systemet ha fungerat men utan denna fanns det ju ingen möjlighet för den varma luften i kaminrummet att ta sig upp till den stora salen. Detta var ett stort bakslag för projektet. En stor plåtkamin fick anskaffas för att få lokalen någorlunda uppvärmd. Denna stora kamin sattes in i salen på östra sidan och strax söder om ingångsdörren till salen så att samma skorsten kunde utnyttjas.

För det tilltänkta värmesystemet hade kanske också en fläkt i distributionssystemet hjälpt, fast det viktiga var givetvis att en returledning (trumma) måste finnas. Ett annat problem med det planerade systemet var att även om man fått in en returledning från den stora salen kaminen måste ju ha förbränningsluft och den måste tas utifrån och som systemet var uppsatt blandades denna luft med den värme, som kaminen alstrade och på så sätt kraftigt minskade verkningsgraden på "systemet" även ifall det hade fungerat. Detta var dock saker och detaljer, som man alls inte

---

 

---

---

---

        Sven "EXET" Erikson

---

---

---

---

---