Ordlista 

     Styrelsen Byföreningen

 Sanna Wiljeskén, Angelica SöderI Ida Jonsson, Mimmi Jonsson, Johan Sahlin,
Jens Lautin
Lars-Erik Eriksson och Stefan Nilsson
Lars-Erik och Stefans uppgift är att sköta de formalia. Kallelse, dagordning, protokoll. Samtidigt som vi har våra styrelsemöten så försöker vi se å lära ut, hur ett styrelsemöte kan fungera.

     Republiken Jämtland

          Gamla foton

        Bilar från förr

                 Klicka på kartan   

Länsstyrelsen skriver i en ny rapport att det finns en risk att Indalsälven hittar en ny fåra vid Krångede och att Vildhussens katastrof från 1796 kan upprepas.

Våren 2014 provborrade länsstyrelsen i Tjärnboviken i Gesunden, för att undersöka hur botten ser ut. Förhoppningen var att det skulle ligga en bergklack inne viken, som skulle hindra att allt för mycket vatten kunde ta sig vidare genom Tjärnviksdalen. Men istället visade borrningarna att det är 15 meter ner till fastare material och ännu mer ner till berg.

- Det finns inget som skulle hejda en översvämning, ner till 15 meters djup. Det handlar om väldigt stora vattenmassor, säger Björn Olofsson, naturolyckssamordnare på länsstyrelsen.

Kraftverksdammar kan brista
I en rapport som blev klar i december så sammanfattar länsstyrelsen läget med att "Det finns en risk att Indalsälven bryter igenom Tjärnviksdalen och tömmer sjön Gesunden. Troliga konsekvenser blir bland annat att Krångede kraftverk med inlopp blir torrlagt, Krångede gamla deponi blir översvämmad och dessutom skulle ett antal kraftverksdammar haverera, kanske alla, ned till kusten."

Före förra istiden rann Indalsälven genom Tjärnviksdalen och där är materialet lös sand och bottensediment. Krångedeborna hade faktiskt planer innan katastrofen med Ragundasjöns tömning att gräva en kanal genom Tjärnviksdalen, berättar lokalhistorikern och Gevågsbon Jan Lindström.

- Krångedeforsarna var 22 meter höga, så timret knäcktes. Man upptäckte att det fanns en vik och en liten bäck som hade förbindelser med några tjärnar och sedan Indalsälven, men de tordes nog inte göra något efter katastrofen då Ragundasjön tömdes, säger han.

Skogsavverkning stoppades
På länsstyrelsen kommer man nu att träffa SGI, Statens geotekniska institut, och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Man vill undersöka risken för erosion i Tjärnviksdalen mer noggrannt. Framöver kan det också handla om att bygga en skyddsvall i Tjärnboviken.

För att förhindra erosion har Skogsstyrelsen redan stoppat en avverkning i dalen och länsstyrelsen vill inte att de två grustäkter som finns i området används.
 

                     Smhi

Väderstationen är en de femton som finns i östra jämtland. Erik-Jonas Lindberg Från Bölestrand var föreståndare för stationen först tills Stina Johansson "Jannesstina" tog över 1966. Hon skötte stationen ensam med 2 pass ledig över natten, ingen ledig helg och ingen semester. Hon fick senare hjälp av Erling Karlsson.

1979 tog Carina och Christer Stenmark över med hjälp av Erling Karlsson. Ingrid Almgren hjälpte sedan att passa stationen sedan Erling Karlsson slutat. 1995 byggdes automatstationen i Döviken och den finns på Lennart Sahlins fastighet. Det sägs att Krångedes station har haft varmaste och kallaste noteringarna i Jämtland. Stationen klarar av att läsa av temperatur, luftfuktighet, lufttryck, nederbörd sommar som vinter molntäthet och vind.

           Instrument

Lufttemperaturen mäts med kvicksilvertermometrar vid bemannade och med motståndstermometrar vid obemannade stationer. De skyddas mot solstrålning och regn av vitmålade strålningsskydd, vid bemannade stationer i form av relativt stora spjälburar av trä (termometerburar), vid automatiska stationer oftast av betydligt mindre strålningsskydd av plast eller metall. Tidigare användes huvar som strålningsskydd, men de byttes successivt ut mot termometerburar under 1900-talets första hälft.

Termometrarna är placerade ca 1.5 m över markytan och som regel minst lika långt från omgivande föremål som dessa är höga. Ännu ett stycke in på 1900-talet förekom dock att termometern placerades på en nordvägg, antingen i en mindre bur eller en huv, men även placeringar helt utan strålningsskydd förekom. I vissa fall placerades också termometern på betydligt högre höjd än den föreskrivna. I dag förekommer placeringar på hög höjd endast vid kassunfyrar.

I Sverige beräknas dygnsmedeltemperaturen som ett vägt medelvärde av temperaturen kl 07, 13 och 19 svensk normaltid samt maximi- och minimitemperaturen. Vikterna finns tabellerade i SMHI:s årsbok del 2.2 Meteorologiska Iakttagelser, 1965, sid VII.

Vid stationer som saknar 13-observation används ett med hjälp av 07- och 19-temperaturerna samt maximitemperaturen interpolerat värde på 13-temperaturen vid beräkning av dygnsmedeltemperaturen. Undersökningar har visat att den beräknade dygnsmedeltemperaturen stämmer något bättre överens med den sanna medeltemperaturen för kl. 00 - 24 än för kl. 19 - 19.

Månadsmedeltemperaturen beräknas som medelvärdet av dygnsmedeltemperaturerna under månaden och årsmedeltemperaturen som medelvärdet av månadsmedeltemperaturerna under året utan hänsyn till månadernas längd.

             Flygfoton

               Februari

Om februari är mild, kan man vänta många frostnätter, när våren kommer.
Starka nordanvindar bebåda Guds välsignelse i bondens lador.
Klar och torr fastlag betyder gott spannmålsår. Om solen i fastlagen skiner tidigt upp, skall allt, som sås, växa frodigt.
Är myggen talrik i denna månad, skall nästkommande utrota dem.
Ju stormigare vid kyndelmässan, desto vackrare år.
Så länge lärkan sjunger före kyndelmässan, så länge tiger hon dock efter den.
Om istapparna äro långa under fastlagsnatten, blir linet långt. Torr fasta, gott år

Fångstgropar för fångst av älg och vildren är mycket vanliga fornlämningar i våra skogsmarker och berörs därför ofta av skogsbruksåtgärder. I Sverige finns omkring 40 000 registrerade fångstgropar, varav 14 500 i Jämtland. De verkliga antalen är säkert mycket högre. De äldsta daterade fångstgroparna är från stenåldern. Fångstmetoden förbjöds i lag 1864. Fångstgropar kan ligga ensamma eller glest spridda inom ett område. Men ofta är de anlagda i långa rader och bildar system som kan vara flera hundra meter eller kilometer långa. Systemen har spärrat av viktiga viltstråk. När groparna var i användning fanns det någon form av stängsling mellan groparna. Groparna var täckta med ris så att djuren inte skulle upptäcka dem. Idag ser vi fångstgroparna som runda eller ovala gropar i marken, 0,5 – 2 meter djupa. Den uppskottade jorden ligger som en vall runt gropens kant. Det finns även gropar som var avsedda för vargfångst. Varggropar påträffas vanligen i skogskanter nära bebyggelse. Groparna är i regel runda, 5 – 10 meter i diameter. Finns 3 stycken vid Lindholmstorpet.

            Byarna
I slutet av 1920-talet bodde endast ett 70-tal personer i Krångede-Döviken-området. Kraftverksbygget åren 1931 - 1936 skapade en kraftig tillväxt av orten. Under utbyggnadstiden levde omkring 1 000 personer i Krångede. Med ett slag fick Krångede nästan stadskaraktär. Vattenrallarna kom med monteringsfärdiga hus. Krångede blev en liten tätort och kallades i folkmun för "Trångbo". Nästan alla samhällsfunktioner kom på plats, inklusive en polisstation med arrestlokal. Två matserveringar och fyra livsmedelsaffärer etablerades. Den tiden har beskrivits som en tid med Klondikestämning.

Öster om Trångbo (ca 1,5km) fanns det 4 livsmedelsaffärer: Jönssons, Olssons, Kooperativa och Handelsbolaget Dvs totalt 8 livsmedelsaffärer --om nu 4 är korrekt för Trångbo. Vi hade också ett tegelbruk på Sahlins fastighet.

Där fanns också posten (Almströms) plus ett bageri (Fagerströms)och en Modeaffär (Thyra Gisslén). Skolan måste också utvidgas. I den gamla skolan på backen vid Stigstorp gick klasserna 5-6. Hos Almströms (Posten) var det skola i två hus --bryggstugan(klass 1&2)--där även Handelsbolaget var inhyst och i ladugårdsbygnaden (klass 3-4).
På några få år förändrades byarna Krångede och Döviken från lugna jordbruksbyar till ett område med mycket livlig verksamhet och med problem. Det var också under en depresionsperiod, så en massa lösdrivare och folk som saknade arbete kom hit. Det byggdes Folkets Hus (1932) och en dansbana. Varje sommar kom det tivoli och cirkus till området och dessa höll vanligtvis till hos Ehingers --nu Karl-Erik Dahlgrens fastighet.
 

           Pilgrimsleden

        Olav den Helige

          


Den norska vikingahövdingen Olov Haraldsson lät kristna sig år 1013 vid en vikingafärd till England och Normandie och detta är upprinnelsen till den stora Pilgrimsepoken i Norden. På grund av sin kristna tro tvingades Olov fly ifrån Norge och hamnar så i Nougorod i Ryssland, där han planerar en strid med de hedniska kungarna i Norge för att med våld återta makten i Norge och därmed också kristna landet och hela norden.

Olov Haraldsson väpnar en här i Sverige och i Juli år 1030 står striden i Stiklestad, varvid Olov såras så svårt att han nästan omedelbart avlider.

Det har visat sig, både före och under striden, att Olov besitter sådan förmåga och kraft som ansågs Gudomligt och detta leder till att omedelbart efter hans död förklarar Prosten i Stiklestad Olov som helig och sedermera så blir även Olov helgonförklarad av påven i Rom. Ryktet om Den Helige Olov spred sig snabbt över Norden och människor från när och fjärran börjar nu vallfärda till Den Helige Olovs grav för att där få helgelse till kropp och själ. Den Helige Olov begravdes i Trondheim där man så småningom byggde upp Nidarosdomen över hans grav.

För att ta sig till Nidaros färdades pilgrimerna: till fots, på hästrygg eller sjövägen. Detta medförde att de gångstigar som fanns genom bygderna i Norge och i Sverige blev ännu mera använda. Stigar blev vägar och leder som nu fick et bestämt mål, vilket nu blev Nidaros och Den Helige Olovs grav. Det skapades på så sätt ett helt nätverk av pilgrimer tvärs över Sverige i Götaland, Svealand och Södra Norrland och alla leder förenades efterhand som de närmade sig Trondheim.

En av dessa större leder "huvudleder" gick längs Indalsälvens dalgång från Indal och fram till Själastugan i nuvarande Stugun. Vid Själastugan lämnade i alla fall huvudleden Indalsälvens dalgång och gick söderut via Sundsjö till Pilgrimstad och anslöt med leden som kom från Selånger efter Ljungans dalgång, där en led gick över Hackås och en led över Frösön.

Pilgrimsvandringarna nådde sin höjdpunkt mellan åren 1250 och 1350 och upphörde helt i samband med Reformationen i mitten av 1500 -talet. Detta var en lång tid, i nära 500 år, som lederna i våra bygder nyttjades av pilgrimer och övriga vägfarande. Sedan dess har lederna fått mindre och mindre betydelse som samfärdsleder för att fram till våra dagar till största utsträckning försvinna och nästan helt falla i glömska.

Under 1990-talet har pilgrimslederna över hela Sverige och Norge, av olika anledningar, åter fått uppmärksamhet och långa sträckor har restaurerats för att nutidens människor skall ha möjlighet att färdas som pilgrim till Den Helige Olovs grav i Trondheim.

Du är nu välkommen att gå denna del av Indalsleden som leder över Stadsberget och känna pilgrimsatmosfären på dessa anrika marker.
                         

  Stadsbergsvandringen
 Delen Krångede-Stordalen, en sträcka på 4 kilometer har upprustats av Krångede-Dövikens Byförening. Vi har även byggt ett torn på den högsta punkten, varifrån men har en fantastisk utsikt över Indalsälvens dalgång!
Känn vördnad när Du går på samma stig som våra förfäder  
Denna stig tar dig upp på Stadsbergets topp och du får en underbart vacker utsikt över dalen. Stigen upp kan vara brant men på de svåraste ställena finns trappor som gör din vandring till en njutning. Du börjar din vandring på Krångede camping, följer sjöstranden tills du viker av in på stigen som tar dig uppåt. På toppen finner du en grillplats och en timmerstuga med 4 bäddar och en kamin. Vill du sova över bokar du stugan på Krångede museum tel 0696-202 80. Stigen är markerad med snitslar i plast och därför lätt att följa. Vill du gå en kort runda går du ner samma väg som du kom upp men går du en runda blir turen lite längre, ca 5km. Vad du än väljer att göra tar stigen dig tillbaka till Krångedes naturcamping, där du började din dag.

---

    

---

            

---

---

                     

---

 

---

          

---

---

Krångede Kraftverk

Tunnelbygge i Krångede

 

 Fortum kommer av arbetsmiljöskäl  bygga en ny tillfartstunnel och nya sugrörsluckor vid Krångede kraftverk. Genom bättre tillgänglighet vid service och underhåll kommer driften av vattenkraftverket, som är Fortums största, då även kunna ske mer effektivt än idag. Under vecka 37 sker de första sprängningarna, vilket utgör startskottet för det komplexa tunnel- och bergbygget som beräknas vara klart 2020.

-Vattenkraften är en mycket viktig orsak till att Sverige har ett av världens bästa kraftsystem med 98% procent fossilfri produktion. Krångede kraftverk är det största vattenkraftverk vi har sett till produktion och det är viktigt att säkerställa att vi har den senaste tekniken på plats, liksom den bästa arbetsmiljön., säger Toni Kekkinen, chef för Fortums vattenkraft.

Krångede kraftverk, beläget vid Indalsälven mellan Östersund och Sundsvall, togs i drift på 1940-talet och är ett av Sveriges främsta vattenkraftsanläggningar. Det är också Fortums största kraftverk sett till produktion. Krångede kraftverk producerar under ett normalår motsvarande den totala elanvändningen i hela Jämtland, Dalarna, Gävleborg och Västmanland, drygt 1 680 GWh.

Syftet med den nya tillfartstunneln och de nya sugrörsluckorna är att förbättra arbetsmiljön genom att öka tillgängligheten till kraftstationen för att underlätta service och underhåll. Förnyelsen är ett led i Fortums moderniseringsarbete och innebär ökad effektivisering och livslängd av kraftverket. Tillfartstunneln kommer bli ca 600 meter lång. Arbetet omfattar berg-, betong-, och beläggningsarbete, med YIT som entreprenör. Allt arbete kommer att utföras samtidigt som kraftstationen är i drift. Fortum och YIT har tidigare genomfört flera lyckade projekt tillsammans.

-Vi är stolta över att vår expertis inom tunnel- och bergarbete lägger grunden till en förbättrad arbetsmiljö och ökad tillgänglighet vid Krångede kraftstation. Vi har ett nära och mycket bra samarbete med vår beställare Fortum, vilket är en viktig framgångsfaktor. Som alla tunnel- och bergarbeten är även detta ett komplext projekt, här med utmaningen att utföra vårt arbete samtidigt som kraftstationen är i drift. Här erbjuder vi den bästa tekniska kompetens inom området och förståelse för de lokala förutsättningarna, säger Robert Söderberg, YIT:s Arbetschef för infraverksamheten i Sundsvall.

Under projektets gång har det funnits ett behov att dra om elljusspåret för att underlätta arbetet vid kraftverket. I nära samarbete med lokala aktörer har YIT och Fortum hittat en permanent lösning som innebär att ett nytt elljusspår beräknas finnas på plats under hösten 2018.

-Istället för att erbjuda ett temporärt elljusspår under projektet hittade vi en permanent lösning tillsammans, som vi hoppas att de som bor och verkar i området kan har stor användning av så fort allt är på plats, säger Magnus Svensson, projektledare på Fortum och ansvarig för projektet vid Krångede.

Projektet vid Krångede Kraftverk påbörjades i mars 2018 och beräknas vara färdigställt år 2020.

 

 

Dammen Dammen vid Krångede liggger i anslutning till intagshuset. Det är en lamelldamm som är ca 350 m lång. Medelhöjden är 25 m. Det finns fyra utskovsluckor med en total utskovskapacitet på 2300 m3/s. Intagsbyggnaden med de sex intagen är ihopbyggd med utskovsdammen.

---

Kraftverkets byggnad

Kraftstationen består ovan jord av en byggnad som innehåller kontor, kontroll- och relärum, batterirum, personalutrymmen samt en montagehall. Till masinsalen, som ligger under jord, tar man sig med hiss. Tyngre transporter till masinsalen lyfts ned via ett lyftschakt med lyftkapcitet på upp till 30 ton. Där finns två traverser på vardera 125 tons lyftkapacitet.

Ställverk

Intill intagsbyggnaden finns tre ställverks-byggnader innehållande 20 kVs distributions-ställverk och generatorställverk för aggregat 3 - 6. Utomhusställverket är ett AC-ställverk med tre utgående 220 kVs ledningar och en inkommande 220 kVs ledning från Gammelänge kraftverk, samt fyra transformator fack. transformatorfacken ägs av Fortum, resten av utomhusställverket ägs av Svenska Kraftnät. Huvudtransformatorerna är placerade i utomhusställverket och är fyra till antalet.

Krångede kraftverk i Indalsälven byggdes 1931-36 och var under 1940-talet landets till effekt och produktion största kraftverk, som överträffades först 1952 av Harsprånget. Det var den första överföringen av elkraft från Norrland till Mellansverige. Anläggningen är landets största vattenkraftverk som uppförts i enskild regi.
Krångedeforsarna strax nedströms sjön Gesunden är det största sammanhängande fallkomplexet i Indalsälven, som är ett av landets energirikaste vattendrag. Vattenrätten i Krångedeforsarna köptes 1897 av uppfinnaren och industrimannen Gustaf de Laval. Hans ursprungliga avsikt var att anlägga en elektrokemisk industri på platsen, en idé som dock aldrig blev verklighet. Ekonomiska omständigheter tvingade honom att sälja vattenrättigheten 1899.
Efter ytterligare försäljning överläts vattenrätten 1908 till Krångede AB. Några år senare gjorde staten anspråk på forsarna, då Kungliga Vattenfallsstyrelsen hade tänkt sig ensamrätt på ett omfattande överföringsnät söderut. Fem år tog processen som avgjorde målet till Krångedebolagets förmån. Efter förslag från SJs generaldirektör Granholm ledde detta till utformningen av det sedermera internationellt mycket omtalade ”svenska systemet” med statsägda stamlinjer på vilka även enskilda och kommunala kraftbolag tillåts överföra kraft till valfria delar av landet.
År 1931 kunde bygget till slut komma igång. Vattenbyggnadsbyrån, VBB, stod för den vattenbyggnadstekniska och mekaniska delen av arbetet. Generatorer och transformatorer ombesörjdes av Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Asea. Bergsingenjören Gustaf Berggren ledde arbetena på plats. Med sig hade han ett arbetslag på 75 man som följt honom från arbetsplats till arbetsplats i över 30 års tid. Utöver dessa rekryterades ytterligare hundratals arbetare, de flesta från orten. Det uppfördes inga arbetarbaracker eller marketenterier vilket annars var vanligt vid större byggnadsprojekt. Istället hyrde arbetarna in sig på gårdarna i Krångede by eller byggde små egnahem inom ett par mils radie från arbetsplatsen.
Efter många olika förslag till konstruktioner kom man fram till att bygga en renodlad underjordsstation. Berget var tillräckligt stort för att en underjordisk maskinsal kunde komma till stånd till rimlig kostnad och utan risk för bergras. Golvplanet skulle komma att ligga 40 meter under marknivån. För byggnaderna ovan jord anlitades arkitekten Erik Hahr, som tillhörde en exklusiv grupp arkitekter med kraftindustrin som specialitet. Han utformade minst ett tiotal kraftstationer med tillhörande byggnader under framför allt 1920- och 30-talen, med Lilla Edet som den mest kända.
Arbetet började med röjningar och vägbyggen. Den gamla kvarnen på platsen revs. Den ersattes av en provisorisk kraftstation som skulle ge elkraft till anläggandet av det stora kraftverket.
Dammbygget påbörjades hösten 1933 och bedrevs under lågvattenperioderna. Två partier om 20 meter lämnades öppna mellan dammpelarna för att släppa fram vatten i forsen. Den slutgiltiga igensättningen av dammen skedde vintern 1935-36 då de kvarlämnade öppningarna successivt stängdes av.
Bergsprängningen för maskinhallen under jord avslutades hösten 1934. Därefter vidtog förberedelserna för turbinmontaget, och i april 1936 kunde det första aggregatet prövas.
Den 18 juli 1936 invigdes den första etappen av kraftverket av kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise. Krångede kraftverk var det största vattenkraftverket i Sverige som med hjälp av den 20 meter höga dammen kunde utnyttja hela 60 meters fallhöjd.
Kraftverket levererade elenergi till Stockholm via Horndal i Dalarna över en 220 kV högspänningsledning som var 340 km lång. Det här var den första sträckningen i ett blivande stamlinjenät som så småningom skulle täcka hela Sverige.
I Tekniska museets samlingar finns arkivhandlingar, bilder, föremål och litteratur om Krångede kraftverk.

 

Arbetsanordningar vid bygget Marion Litteratur i urval Brunnström, Lasse, ”Krångede kraftverk”. I: Jämten, Länsmuseets och Heimbygdas årsbok. Årg. 83 (1990), s. 200-216. Östersund 1989 Brunnström, Lasse & Spade, Bengt, Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950. Stockholm 1995 Rydberg, Sven (red.), Svensk teknikhistoria. Hedemora 1989

---

                  Vanguard

                        

---

 Folkets Hus

Folkets hus byggdes genom en hel del frivilligt arbete. Ledaren för den tekniska delen av byggnaden var J. Edvin Johansson. Han hade en hel del nya ideer för hur vissa saker skulle utföras. En av dessa var uppvärmningen. För detta ändamål skulle en stor kamin byggas in i ett litet rum under själva byggnaden. Kaminen och dess rum var lokaliserade i utrymmet mitt under köket så att samma skorsten eller fundament för densamma (köket och värmekaminen) kunde användas. Från det lilla rummet med kaminen skulle den uppvärmda luften ledas genom relativt stora kanaler (trummor) upp till den stora salen i byggnaden. Här distribuerades sedan värmen (den uppvärmda luften) ut genom längs väggarna placerade trummor (kanaler) ur vilka den varma luften skulle flöda in i lokalen. Problemet med det tilltänkta systemet var att ingen tänkt på att det måste finnas en returkanal från den stora salen ner till rummet där kaminen var placerad. Man eldade och eldade men ingen värme kom in i salen. Hade en returledning för luften från lokalen satts in borde systemet ha fungerat men utan denna fanns det ju ingen möjlighet för den varma luften i kaminrummet att ta sig upp till den stora salen. Detta var ett stort bakslag för projektet. En stor plåtkamin fick anskaffas för att få lokalen någorlunda uppvärmd. Denna stora kamin sattes in i salen på östra sidan och strax söder om ingångsdörren till salen så att samma skorsten kunde utnyttjas.

För det tilltänkta värmesystemet hade kanske också en fläkt i distributionssystemet hjälpt, fast det viktiga var givetvis att en returledning (trumma) måste finnas. Ett annat problem med det planerade systemet var att även om man fått in en returledning från den stora salen kaminen måste ju ha förbränningsluft och den måste tas utifrån och som systemet var uppsatt blandades denna luft med den värme, som kaminen alstrade och på så sätt kraftigt minskade verkningsgraden på "systemet" även ifall det hade fungerat. Detta var dock saker och detaljer, som man alls inte

---

 

---

---

---

        Sven "EXET" Erikson

---

---

---

---

---