|
Gård till salu
Ordlista
Bion
Republiken
Jämtland
Gamla foton
Bilar från förr
Gesunda
kanal
Industrialiseringen under
början av 1800-talet ökade efterfrågan på virke vilket det ju fanns gott
om i de jämtländska skogarna. Men det var inte lätt att få ner virket till
kusten. Det var inte lätt att utnyttja Indalsälven med dess många och
stora forsar.
Det fanns planer på att med hjälp av kanaler dels räta ut
älven och dels tömma eller sänka flera av de sjöar älven passerade,
Exempelvis Gesunden, men även Storsjön. För Storsjön del planerade man en
kanal vid Hissmofors eller genom att ledas bort till Ljungan. I
Krångedeområdet arbetade under år 1826 mekanikus Per Olof Olofsson Nordin
som var från Ragunda. Till sin hjälp hade han majoren och riddaren Pintz.
De undersökte bästa sättet att med en kanal tömma Gesunden på vatten och
skapa en bra flottningsled förbi Krångedeforsen.
Den statliga
strömrensningskommittén antog deras förslag, och antog att det skulle
kunna genomföras när befolkningen i området runt nedre Indalsälven väl
glömt incidenten då Döda Fallet skapades. Men befolkningen glömde alrdig
Döda Fallet och kanalen för att tömma Gesunden förverkligades
aldrig.
Kanalen var sannolikt tänkt att starta vid Tjärnboviken i
Gesundens södra ända och sedan skulle man utnyttja raden av småsjöar ner
till älven söder om forsen.
Klicka på kartan
Länsstyrelsen skriver i en
ny rapport
att det finns en risk att Indalsälven hittar en ny fåra vid Krångede och
att Vildhussens katastrof från 1796 kan upprepas.
Våren 2014
provborrade länsstyrelsen i Tjärnboviken i Gesunden, för att undersöka hur
botten ser ut. Förhoppningen var att det skulle ligga en bergklack inne
viken, som skulle hindra att allt för mycket vatten kunde ta sig vidare
genom Tjärnviksdalen. Men istället visade borrningarna att det är 15 meter
ner till fastare material och ännu mer ner till berg.
- Det finns
inget som skulle hejda en översvämning, ner till 15 meters djup. Det
handlar om väldigt stora vattenmassor, säger Björn Olofsson,
naturolyckssamordnare på länsstyrelsen.
Kraftverksdammar kan
brista
I en rapport som blev klar i december så sammanfattar
länsstyrelsen läget med att "Det finns en risk att Indalsälven bryter
igenom Tjärnviksdalen och tömmer sjön Gesunden. Troliga konsekvenser blir
bland annat att Krångede kraftverk med inlopp blir torrlagt, Krångede
gamla deponi blir översvämmad och dessutom skulle ett antal
kraftverksdammar haverera, kanske alla, ned till kusten."
Före
förra istiden rann Indalsälven genom Tjärnviksdalen och där är materialet
lös sand och bottensediment. Krångedeborna hade faktiskt planer innan
katastrofen med Ragundasjöns tömning att gräva en kanal genom
Tjärnviksdalen, berättar lokalhistorikern och Gevågsbon Jan
Lindström.
- Krångedeforsarna var 22 meter höga, så timret
knäcktes. Man upptäckte att det fanns en vik och en liten bäck som hade
förbindelser med några tjärnar och sedan Indalsälven, men de tordes nog
inte göra något efter katastrofen då Ragundasjön tömdes, säger
han.
Skogsavverkning stoppades
På länsstyrelsen kommer man nu
att träffa SGI, Statens geotekniska institut, och MSB, Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap. Man vill undersöka risken för erosion i
Tjärnviksdalen mer noggrannt. Framöver kan det också handla om att bygga
en skyddsvall i Tjärnboviken.
För att förhindra erosion har
Skogsstyrelsen redan stoppat en avverkning i dalen och länsstyrelsen vill
inte att de två grustäkter som finns i området
används.
Smhi
Väderstationen
är
en de femton som finns i östra jämtland.
Erik-Jonas Lindberg Från Bölestrand var föreståndare för stationen först
tills Stina Johansson "Jannesstina" tog över 1966. Hon skötte stationen
ensam med 2 pass ledig över natten, ingen ledig helg och ingen semester.
Hon fick senare hjälp av Erling Karlsson.
1979 tog Carina och
Christer Stenmark över med hjälp av Erling Karlsson. Ingrid Almgren
hjälpte sedan att passa stationen sedan Erling Karlsson slutat. 1995
byggdes automatstationen i Döviken och den finns på Lennart Sahlins
fastighet. Det sägs att Krångedes station har haft varmaste och kallaste
noteringarna i Jämtland. Stationen klarar av att läsa av temperatur,
luftfuktighet, lufttryck, nederbörd sommar som vinter molntäthet och
vind.
Instrument
Lufttemperaturen mäts med kvicksilvertermometrar vid
bemannade och med motståndstermometrar vid obemannade stationer. De
skyddas mot solstrålning och regn av vitmålade strålningsskydd, vid
bemannade stationer i form av relativt stora spjälburar av trä
(termometerburar), vid automatiska stationer oftast av betydligt mindre
strålningsskydd av plast eller metall. Tidigare användes huvar som
strålningsskydd, men de byttes successivt ut mot termometerburar under
1900-talets första hälft.
Termometrarna är placerade ca 1.5 m över
markytan och som regel minst lika långt från omgivande föremål som dessa
är höga. Ännu ett stycke in på 1900-talet förekom dock att termometern
placerades på en nordvägg, antingen i en mindre bur eller en huv, men även
placeringar helt utan strålningsskydd förekom. I vissa fall placerades
också termometern på betydligt högre höjd än den föreskrivna. I dag
förekommer placeringar på hög höjd endast vid kassunfyrar.
I
Sverige beräknas dygnsmedeltemperaturen som ett vägt medelvärde av
temperaturen kl 07, 13 och 19 svensk normaltid samt maximi- och
minimitemperaturen. Vikterna finns tabellerade i SMHI:s årsbok del 2.2
Meteorologiska Iakttagelser, 1965, sid VII.
Vid stationer som
saknar 13-observation används ett med hjälp av 07- och 19-temperaturerna
samt maximitemperaturen interpolerat värde på 13-temperaturen vid
beräkning av dygnsmedeltemperaturen. Undersökningar har visat att den
beräknade dygnsmedeltemperaturen stämmer något bättre överens med den
sanna medeltemperaturen för kl. 00 - 24 än för kl. 19 -
19.
Månadsmedeltemperaturen beräknas som medelvärdet av
dygnsmedeltemperaturerna under månaden och årsmedeltemperaturen som
medelvärdet av månadsmedeltemperaturerna under året utan hänsyn till
månadernas längd.
Flygfoton
Bion
Det är nog inte många som tänker
på att vi har haft turistverksamhet långt tillbaka. Vad jag tänker på är
vandrarhemsverksamhet. Bakom denna verksamhet låg Svenska Turistföreningen,
STF. Det var en sammanslutning bildad 1885 med syfte att utveckla och
underlätta turism främst i fjällen. Vandrarhemmet i Krångede startades 1938
och drevs av Johanna Sahlin fram till och med 1947. Den 19 januari 1948 fick
hon STF,s medalj. Samma år övertog Olvira Hjelm verksamheten. Hon hade köpt
Stigstorp och drev där vandrarhem mellan 1948 och 1962. Därefter såldes
fastigheten till en advokat.
Som bekant hade
Stg Järrel
sina rötter i Krångede och det är hans namn som
döljer sig bakom STIGstorp. Men Stigstorp har aldrig varit något torp utan
byggdes som permanentbostad av Stigs far Carl Olsson. Stenarbetet utfördes
av Axel Cronés och Enar Edholms fäder. När Stig började sin utbildning
flyttade hela familjen Olsson till Stockholm.
|
September Höstmånad
Oväder i senare hälften av september efterföljs
nästan alltid av starka stormar. Våt september ger torr oktober.
Dimma på aftonen betyder regn på natten.
Faller löven tidigt från träden, kan man vänta en vacker efterhöst och
milt väder. Sena blommor i trädgårdarna båda vacker höst och lindrig
vinter.
En rik humleskörd, stark vinter och gott sädesår. När björkar och pilar
länge behålla sitt löv grönt uppe i toppen, medan de tidigt fälla det på
de nedre grenarna, kan man vänta tidig vinter och god vår.
Oväder i september bebådar mycket snö i februari och mars samt ett gott
sädesår. Åska i denna månad bådar ett fruktbart år.
Fångstgropar
för
fångst av älg och vildren är mycket vanliga fornlämningar i våra
skogsmarker och berörs därför ofta av skogsbruksåtgärder. I Sverige finns
omkring 40 000 registrerade fångstgropar, varav 14 500 i Jämtland. De
verkliga antalen är säkert mycket högre. De äldsta daterade fångstgroparna
är från stenåldern. Fångstmetoden förbjöds i lag 1864. Fångstgropar kan
ligga ensamma eller glest spridda inom ett område. Men ofta är de anlagda
i långa rader och bildar system som kan vara flera hundra meter eller
kilometer långa. Systemen har spärrat av viktiga viltstråk. När groparna
var i användning fanns det någon form av stängsling mellan groparna.
Groparna var täckta med ris så att djuren inte skulle upptäcka dem. Idag
ser vi fångstgroparna som runda eller ovala gropar i marken, 0,5 – 2 meter
djupa. Den uppskottade jorden ligger som en vall runt gropens kant. Det
finns även gropar som var avsedda för vargfångst. Varggropar påträffas
vanligen i skogskanter nära bebyggelse. Groparna är i regel runda, 5 – 10
meter i diameter. Finns 3 stycken vid Lindholmstorpet.
Byarna
I slutet av 1920-talet
bodde endast ett 70-tal personer i Krångede-Döviken-området.
Kraftverksbygget åren 1931 - 1936 skapade en kraftig tillväxt av orten.
Under utbyggnadstiden levde omkring 1 000 personer i Krångede. Med ett
slag fick Krångede nästan stadskaraktär. Vattenrallarna kom med
monteringsfärdiga hus. Krångede blev en liten tätort och kallades i
folkmun för "Trångbo". Nästan alla samhällsfunktioner kom på plats,
inklusive en polisstation med arrestlokal. Två matserveringar och fyra
livsmedelsaffärer etablerades. Den tiden har beskrivits som en tid med
Klondikestämning.
Öster om Trångbo (ca 1,5km) fanns det 4
livsmedelsaffärer: Jönssons, Olssons, Kooperativa och Handelsbolaget Dvs
totalt 8 livsmedelsaffärer --om nu 4 är korrekt för Trångbo. Vi hade också
ett tegelbruk på Sahlins fastighet.
Där fanns också posten
(Almströms) plus ett bageri (Fagerströms)och en Modeaffär (Thyra Gisslén).
Skolan måste också utvidgas. I den gamla skolan på backen vid Stigstorp
gick klasserna 5-6. Hos Almströms (Posten) var det skola i två hus
--bryggstugan(klass 1&2)--där även Handelsbolaget var inhyst och i
ladugårdsbygnaden (klass 3-4).
På några få år förändrades byarna
Krångede och Döviken från lugna jordbruksbyar till ett område med mycket
livlig verksamhet och med problem. Det var också under en
depresionsperiod, så en massa lösdrivare och folk som saknade arbete kom
hit. Det byggdes Folkets Hus (1932) och en dansbana. Varje sommar kom det
tivoli och cirkus till området och dessa höll vanligtvis till hos Ehingers
--nu Karl-Erik Dahlgrens fastighet.
Pilgrimsleden
Olav den Helige
Den norska vikingahövdingen Olov Haraldsson lät kristna sig år
1013 vid en vikingafärd till England och Normandie och detta är
upprinnelsen till den stora Pilgrimsepoken i Norden. På grund av sin
kristna tro tvingades Olov fly ifrån Norge och hamnar så i Nougorod i
Ryssland, där han planerar en strid med de hedniska kungarna i Norge för
att med våld återta makten i Norge och därmed också kristna landet och
hela norden.
Olov Haraldsson väpnar en här i Sverige och i Juli år
1030 står striden i
Stiklestad, varvid Olov såras så svårt att han nästan
omedelbart avlider.
Det har visat sig, både före och under striden,
att Olov besitter sådan förmåga och kraft som ansågs Gudomligt och detta
leder till att omedelbart efter hans död förklarar Prosten i Stiklestad
Olov som helig och sedermera så blir även Olov helgonförklarad av påven i
Rom. Ryktet om Den Helige Olov spred sig snabbt över Norden och människor
från när och fjärran börjar nu vallfärda till Den Helige Olovs grav för
att där få helgelse till kropp och själ. Den Helige Olov begravdes i
Trondheim där man så småningom byggde upp Nidarosdomen över hans
grav.
För att ta sig till
Nidaros färdades pilgrimerna: till fots,
på hästrygg eller sjövägen. Detta medförde att de gångstigar som fanns
genom bygderna i Norge och i Sverige blev ännu mera använda. Stigar blev
vägar och leder som nu fick et bestämt mål, vilket nu blev Nidaros och Den
Helige Olovs grav. Det skapades på så sätt ett helt nätverk av pilgrimer
tvärs över Sverige i Götaland, Svealand och Södra Norrland och alla leder
förenades efterhand som de närmade sig Trondheim.
En av dessa
större leder "huvudleder" gick längs Indalsälvens dalgång från Indal och
fram till Själastugan i nuvarande Stugun. Vid Själastugan lämnade i alla
fall huvudleden Indalsälvens dalgång och gick söderut via Sundsjö till
Pilgrimstad och anslöt med leden som kom från Selånger efter Ljungans
dalgång, där en led gick över Hackås och en led över
Frösön.
Pilgrimsvandringarna nådde sin höjdpunkt mellan åren 1250
och 1350 och upphörde helt i samband med Reformationen i mitten av 1500
-talet. Detta var en lång tid, i nära 500 år, som lederna i våra bygder
nyttjades av pilgrimer och övriga vägfarande. Sedan dess har lederna fått
mindre och mindre betydelse som samfärdsleder för att fram till våra dagar
till största utsträckning försvinna och nästan helt falla i
glömska.
Under 1990-talet har pilgrimslederna över hela Sverige och
Norge, av olika anledningar, åter fått uppmärksamhet och långa sträckor
har restaurerats för att nutidens människor skall ha möjlighet att färdas
som pilgrim till Den Helige Olovs grav i Trondheim.
Du är nu
välkommen att gå denna del av Indalsleden som leder över Stadsberget och
känna pilgrimsatmosfären på dessa anrika
marker.
Stadsbergsvandringen
Delen Krångede-Stordalen, en sträcka på
4 kilometer har upprustats av Krångede-Dövikens Byförening. Vi har även
byggt ett torn på den högsta punkten, varifrån men har en fantastisk
utsikt över Indalsälvens dalgång!
Känn vördnad när Du går på samma
stig som våra förfäder
Denna stig tar dig upp på
Stadsbergets topp och du får en underbart vacker utsikt över dalen. Stigen
upp kan vara brant men på de svåraste ställena finns trappor som gör din
vandring till en njutning. Du börjar din vandring på Krångede camping,
följer sjöstranden tills du viker av in på stigen som tar dig uppåt. På
toppen finner du en grillplats och en timmerstuga med 4 bäddar och en
kamin. Vill du sova över bokar du stugan på Krångede museum tel 0696-202
80. Stigen är markerad med snitslar i plast och därför lätt att följa.
Vill du gå en kort runda går du ner samma väg som du kom upp men går du en
runda blir turen lite längre, ca 5km. Vad du än väljer att göra tar stigen
dig tillbaka till Krångedes naturcamping, där du började din
dag.
|
Gustav Edin
Hade vevgrammofon
och många 78-varvare.
Resa genom Sverige år
1804
Krångede.
Gästgifvaregård i Ragunda socken af Jämtlands läns norra fögderi, är
belägen midt i en skog. Härifrån skjutsas till Stugun i väster 3 mil
varav 2 mil går öfver Indalsälfven. Till Ragunda 1 1/2 mil, på denna väg
öfverfares Amråström. För övrigt skall vägen vara mycket besvärlig att
färdas, såsom gående öfver afgrunder och dåliga broar. Byn på 3 nummer,
9 1/2 tunnland, med 11 åboer och bebos af 159 personer. Boningshusen
beskrifvas till det yttre icke särdeles prydliga, men inuti däremot rätt
snygga och många försedda med tapeter och hvarjehanda löjliga
snickeriprydnader,fåglar utskurna i trä, rankor mm. Folket i orten
beskrifvas såsom stort och välbildat, med lätta och glada anletsdrag.
Såsom ett karakteristiskt drag hos dem har nämnde författare bemärkt,
att de alltid göra små invändningar och uppskov, likväl ej i någon elak
mening. Troligen sker det av nyfikenhet, de kunna till och med uppehålla
den resande med frågor om hvem han är och varifrån han kommer. Öfverallt
ser man friska och starka menniskor, och minnet av deraf väcker alltid
fägnad.
|
Gammelskolan kan hyras för privata
tillställningar eller för tunnbrödsbakning.
Kostnad 250
kronor/dygn för bybor, 500 kronor/dygn för icke bybor att hyra
lokalen.
Hyran för tunnbrödsbakning är 100 kronor/dag.
Betalning sker i förskott.
Bokning görs hos Lars-Erik och
Liza. Telefon 0696-20212
Tillträde
till Gamskolan ges tidigast kl 16.00 dagen innan lokalen ska
användas.
Nyckel hämtas hos Liza och återlämnas senast
kl. 12.00 dagen efter.
| |
|
Forsarna
1. Forshuvudet var namnet på det översta fallet, som har betydelsen
"den
del av ett vattendrag där en fors börjar".
Ett stycke
nedanför följde
2. Lillsvedjeforsen. På
norra stranden finns det vid platsen ett område, som heter
lillsvedjan. Det utgjorde före kraftverkets tillkomst ett
skogsbevuxet område.
3. Lillsvedjeforsen fanns vid norra
stranden en klipphäll med namnet våthällan. Den var ofta våt av
stänket från forsen,stundom kallades fallet för våthällsfallet men
vanligast var Sågfallet, den gamla
landsvägen passerade så nära att trafikanterna kunde bli duschade av
stänket. För länge sedan fanns här en såganläggning, gemensam för
hela byalaget.
Efter sågfallet kom man till det ståtligaste
fallet
4. Drakhällfallet, ofta
kallat endast Drakhällan. Fallets namn är onekligen ägnat att sätta
fantasin i rörelse . Drakhällan var namn på en klippa i fallet som
låg vid nuvarande landsvägsbron. Klippan var krönt med en tall och
att i dess nedre del fanns ett hål, som troddes vara ett tillhåll
för drakar. Den sprängdes bort på 1880-talet,därför den var till
hinders vid timmerflottningen.
Ett gott stycke nedanför
Drakhällfallet följde det mäktiga
5. Kvarnfallet. Namnet är
givet efter den kvarn, som fanns vid platsen före fallets
utbyggnad.Den kallades Gammelkvarnen men var inte i bruk sedan
kvarnen i Ammer byggdes på 1890-talet.
Från Kvarnfallet
övergick forsen i en svag krökning i
6. Bågghålsfallet, det sista stora fallet bland Krångedeforsarna. Det finns
bestämda uppgifter att en norrman fallit i forsen vid Bågghålsfallet
någon gång under 1850- eller 1860-talet.Att falla i forsen betydde i
de flesta fall liktydigt med en säker död, och man förstår att en
sådan händelse inte glömdes så lätt, och ordet bågge betydde just
"norrman"
Bogserbåtarna
Gesunden och
Kaparen bogserade timret från Bomsund till "släppstället" vid
Stadsberget.
Krångedeforsarna utgjordes egentligen av en omkring
tre kilometer lång ström, avdelat genom flera betydande fall, som
som hade sina särskilda
namn
|
Vattenkraftsinfo
Indalsleden
Ammer
Borgvattnet
Gevåg
Krokvåg
Strömsnäs
Skyttmon
Trångbo
Det mest omtalade anläggarsamhället i
Jämtland är ”Trångbo” eller ”Nya samhället”, som växte upp i bondbyn
Krångede, två km från kraftverket. Krångedebolaget upplät inte någon mark
i anslutning till kraftverket och uppförde aldrig några arbetarbaracker
eller marketenterier.Arbetarna fick i stället inhysas hos bönderna i byn,
vars befolkning mångdubblades på några år. Bolaget lät emellertid med Hahr
som arkitekt uppföra ett antal bostäder för ingenjörer, verkmästare m.fl.
i anslutning till kraftverket längs den gamla landsvägen . Här ordnades
med planteringar, tennisbana m.m. för de boendes trivsel. Trångbo kom att
byggas ut med affärer, bagerier, pensionat, caféer och annat till en
kåkstad, ett östjämtskt
Klondike.
I 1930-talets Krångede fanns
fortfarande gamla järnvägsrallare kvar bland anläggarna. Det har berättats
att rallarna levde ett syndigt liv bland spritlangare och pokerhajar i
Trångbo och tillbringade fritiden på caféer, pensionat och gästgiverier.
Det gick många berättelser om rallarnas liv och leverne, som uppges ha
skilt sig från de övriga anläggarnas. Det lär ha varit vanligt att de
gamla rallarna förblev ungkarlar och slutade sina dagar som kringvandrande
vagabonder.
När anläggartiden i Krångede var över sjönk
invånarantalet i Trångbo snabbt. Idag finns i samhället Krångede endast
spår av kåkstaden . Bolagsbyn är däremot intakt. Kraftverken gav generellt
inte upphov till någon större bestående samhällsbildning, utan arbetare
drog ofta vidare när bygget var slutfört. För driften av kraftverket
behövdes endast några maskinistbostäder. Sedan kraftverken började
fjärrstyras, har även de blivit överflödiga.
Birger
Ekerlid
|
Krångede Kraftverk
Fortum kommer av arbetsmiljöskäl
bygga en ny tillfartstunnel och nya sugrörsluckor vid Krångede
kraftverk. Genom bättre tillgänglighet vid service och underhåll
kommer driften av vattenkraftverket, som är Fortums största, då
även kunna ske mer effektivt än idag. Under vecka 37 sker de
första sprängningarna, vilket utgör startskottet för det
komplexa tunnel- och bergbygget som beräknas vara klart 2020.
-Vattenkraften är en mycket viktig orsak till
att Sverige har ett av världens bästa kraftsystem med 98%
procent fossilfri produktion. Krångede kraftverk är det största
vattenkraftverk vi har sett till produktion och det är viktigt
att säkerställa att vi har den senaste tekniken på plats, liksom
den bästa arbetsmiljön., säger Toni Kekkinen, chef för Fortums
vattenkraft.Krångede kraftverk,
beläget vid Indalsälven mellan Östersund och Sundsvall, togs i
drift på 1940-talet och är ett av Sveriges främsta
vattenkraftsanläggningar. Det är också Fortums största kraftverk
sett till produktion. Krångede kraftverk producerar under ett
normalår motsvarande den totala elanvändningen i hela Jämtland,
Dalarna, Gävleborg och Västmanland, drygt 1 680 GWh.
Syftet med den nya tillfartstunneln och de
nya sugrörsluckorna är att förbättra arbetsmiljön genom att öka
tillgängligheten till kraftstationen för att underlätta service
och underhåll. Förnyelsen är ett led i Fortums
moderniseringsarbete och innebär ökad effektivisering och
livslängd av kraftverket. Tillfartstunneln kommer bli ca 600
meter lång. Arbetet omfattar berg-, betong-, och
beläggningsarbete, med YIT som entreprenör. Allt arbete kommer
att utföras samtidigt som kraftstationen är i drift.
Fortum och YIT har tidigare genomfört flera
lyckade projekt tillsammans.
-Vi är stolta över att vår expertis inom
tunnel- och bergarbete lägger grunden till en förbättrad
arbetsmiljö och ökad tillgänglighet vid Krångede kraftstation.
Vi har ett nära och mycket bra samarbete med vår beställare
Fortum, vilket är en viktig framgångsfaktor. Som alla tunnel-
och bergarbeten är även detta ett komplext projekt, här med
utmaningen att utföra vårt arbete samtidigt som kraftstationen
är i drift. Här erbjuder vi den bästa tekniska kompetens inom
området och förståelse för de lokala förutsättningarna, säger
Robert Söderberg, YIT:s Arbetschef för infraverksamheten i
Sundsvall.
Under projektets gång har det funnits ett
behov att dra om elljusspåret för att underlätta arbetet vid
kraftverket. I nära samarbete med lokala aktörer har YIT och
Fortum hittat en permanent lösning som innebär att ett nytt
elljusspår beräknas finnas på plats under hösten 2018.
-Istället för att erbjuda ett temporärt
elljusspår under projektet hittade vi en permanent lösning
tillsammans, som vi hoppas att de som bor och verkar i området
kan har stor användning av så fort allt är på plats, säger
Magnus Svensson, projektledare på Fortum och ansvarig för
projektet vid Krångede.
Projektet vid Krångede Kraftverk påbörjades
i mars 2018 och beräknas vara färdigställt år 2020.
|
Dammen
Dammen vid Krångede liggger i anslutning till
intagshuset. Det är en lamelldamm som är ca 350 m lång. Medelhöjden
är 25 m. Det finns fyra utskovsluckor med en total utskovskapacitet
på 2300 m3/s. Intagsbyggnaden med de sex intagen är ihopbyggd med
utskovsdammen. |
Kraftverkets byggnad
Kraftstationen består
ovan jord av en byggnad som innehåller kontor, kontroll- och relärum,
batterirum, personalutrymmen samt en montagehall. Till masinsalen, som
ligger under jord, tar man sig med hiss. Tyngre transporter till
masinsalen lyfts ned via ett lyftschakt med lyftkapcitet på upp till 30
ton. Där finns två traverser på vardera 125 tons
lyftkapacitet.
Ställverk
Intill intagsbyggnaden
finns tre ställverks-byggnader innehållande 20 kVs distributions-ställverk
och generatorställverk för aggregat 3 - 6. Utomhusställverket är ett
AC-ställverk med tre utgående 220 kVs ledningar och en inkommande 220 kVs
ledning från Gammelänge kraftverk, samt fyra transformator fack.
transformatorfacken ägs av Fortum, resten av utomhusställverket ägs av
Svenska Kraftnät. Huvudtransformatorerna är placerade i utomhusställverket
och är fyra till antalet.
Krångede kraftverk i Indalsälven byggdes 1931-36 och var under
1940-talet landets till effekt och produktion största kraftverk, som
överträffades först 1952 av Harsprånget. Det var den första överföringen
av elkraft från Norrland till Mellansverige. Anläggningen är landets
största vattenkraftverk som uppförts i enskild regi.
Krångedeforsarna
strax nedströms sjön Gesunden är det största sammanhängande fallkomplexet
i Indalsälven, som är ett av landets energirikaste vattendrag.
Vattenrätten i Krångedeforsarna köptes 1897 av uppfinnaren och
industrimannen Gustaf de Laval. Hans ursprungliga avsikt var att anlägga
en elektrokemisk industri på platsen, en idé som dock aldrig blev
verklighet. Ekonomiska omständigheter tvingade honom att sälja
vattenrättigheten 1899.
Efter ytterligare försäljning överläts
vattenrätten 1908 till Krångede AB. Några år senare gjorde staten anspråk
på forsarna, då Kungliga Vattenfallsstyrelsen hade tänkt sig ensamrätt på
ett omfattande överföringsnät söderut. Fem år tog processen som avgjorde
målet till Krångedebolagets förmån. Efter förslag från SJs generaldirektör
Granholm ledde detta till utformningen av det sedermera internationellt
mycket omtalade ”svenska systemet” med statsägda stamlinjer på vilka även
enskilda och kommunala kraftbolag tillåts överföra kraft till valfria
delar av landet.
År 1931 kunde bygget till slut komma igång.
Vattenbyggnadsbyrån, VBB, stod för den vattenbyggnadstekniska och
mekaniska delen av arbetet. Generatorer och transformatorer ombesörjdes av
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Asea. Bergsingenjören Gustaf
Berggren ledde arbetena på plats. Med sig hade han ett arbetslag på 75 man
som följt honom från arbetsplats till arbetsplats i över 30 års tid.
Utöver dessa rekryterades ytterligare hundratals arbetare, de flesta från
orten. Det uppfördes inga arbetarbaracker eller marketenterier vilket
annars var vanligt vid större byggnadsprojekt. Istället hyrde arbetarna in
sig på gårdarna i Krångede by eller byggde små egnahem inom ett par mils
radie från arbetsplatsen.
Efter många olika förslag till
konstruktioner kom man fram till att bygga en renodlad underjordsstation.
Berget var tillräckligt stort för att en underjordisk maskinsal kunde
komma till stånd till rimlig kostnad och utan risk för bergras. Golvplanet
skulle komma att ligga 40 meter under marknivån. För byggnaderna ovan jord
anlitades arkitekten Erik Hahr, som tillhörde en exklusiv grupp arkitekter
med kraftindustrin som specialitet. Han utformade minst ett tiotal
kraftstationer med tillhörande byggnader under framför allt 1920- och
30-talen, med Lilla Edet som den mest kända.
Arbetet började med
röjningar och vägbyggen. Den gamla kvarnen på platsen revs. Den ersattes
av en provisorisk kraftstation som skulle ge elkraft till anläggandet av
det stora kraftverket.
Dammbygget påbörjades hösten 1933 och bedrevs
under lågvattenperioderna. Två partier om 20 meter lämnades öppna mellan
dammpelarna för att släppa fram vatten i forsen. Den slutgiltiga
igensättningen av dammen skedde vintern 1935-36 då de kvarlämnade
öppningarna successivt stängdes av.
Bergsprängningen för maskinhallen
under jord avslutades hösten 1934. Därefter vidtog förberedelserna för
turbinmontaget, och i april 1936 kunde det första aggregatet prövas.
Den 18 juli 1936 invigdes den första etappen av kraftverket av
kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise. Krångede kraftverk var det största
vattenkraftverket i Sverige som med hjälp av den 20 meter höga dammen
kunde utnyttja hela 60 meters fallhöjd.
Kraftverket levererade
elenergi till Stockholm via Horndal i Dalarna över en 220 kV
högspänningsledning som var 340 km lång. Det här var den första
sträckningen i ett blivande stamlinjenät som så småningom skulle täcka
hela Sverige.
I Tekniska museets samlingar finns arkivhandlingar,
bilder, föremål och litteratur om Krångede kraftverk.
|
Arbetsanordningar
vid bygget
Marion
Litteratur i urval
Brunnström, Lasse,
”Krångede kraftverk”. I: Jämten, Länsmuseets och Heimbygdas årsbok.
Årg. 83 (1990), s. 200-216. Östersund 1989
Brunnström, Lasse
& Spade, Bengt, Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt
värdefulla anläggningar 1891-1950. Stockholm 1995
Rydberg, Sven
(red.), Svensk teknikhistoria. Hedemora 1989
|
Vanguard
Folkets Hus
Folkets hus byggdes genom en hel del frivilligt arbete. Ledaren för
den tekniska delen av byggnaden var J. Edvin Johansson. Han hade en hel
del nya ideer för hur vissa saker skulle utföras. En av dessa var
uppvärmningen. För detta ändamål skulle en stor kamin byggas in i ett
litet rum under själva byggnaden. Kaminen och dess rum var lokaliserade i
utrymmet mitt under köket så att samma skorsten eller fundament för
densamma (köket och värmekaminen) kunde användas. Från det lilla rummet
med kaminen skulle den uppvärmda luften ledas genom relativt stora kanaler
(trummor) upp till den stora salen i byggnaden. Här distribuerades sedan
värmen (den uppvärmda luften) ut genom längs väggarna placerade trummor
(kanaler) ur vilka den varma luften skulle flöda in i lokalen. Problemet
med det tilltänkta systemet var att ingen tänkt på att det måste finnas en
returkanal från den stora salen ner till rummet där kaminen var placerad.
Man eldade och eldade men ingen värme kom in i salen. Hade en returledning
för luften från lokalen satts in borde systemet ha fungerat men utan denna
fanns det ju ingen möjlighet för den varma luften i kaminrummet att ta sig
upp till den stora salen. Detta var ett stort bakslag för projektet. En
stor plåtkamin fick anskaffas för att få lokalen någorlunda uppvärmd.
Denna stora kamin sattes in i salen på östra sidan och strax söder om
ingångsdörren till salen så att samma skorsten kunde utnyttjas.
För
det tilltänkta värmesystemet hade kanske också en fläkt i
distributionssystemet hjälpt, fast det viktiga var givetvis att en
returledning (trumma) måste finnas. Ett annat problem med det planerade
systemet var att även om man fått in en returledning från den stora salen
kaminen måste ju ha förbränningsluft och den måste tas utifrån och som
systemet var uppsatt blandades denna luft med den värme, som kaminen
alstrade och på så sätt kraftigt minskade verkningsgraden på "systemet"
även ifall det hade fungerat. Detta var dock saker och detaljer, som man
alls inte
Sven
"EXET" Erikson
|
